torsdag 2 maj 2019

Igår

Igår tog jag och mamma bort dränaget , allt enligt rekommendation . 
Nu gäller bara att försöka hålla rent , koppel promenader är det som gäller och fortsatt tratt när hon är utan full uppsikt  .

Titta den blicken ! Titta på  den hunden . Som jag sa till Liva ..du är min hjältinna . Så stark , sådan lust att leva och sådan motvilja att lämna mig . ❤
Men Liva är gammal, och vi får se hur detta går . vips så kan det tillstöta nåt annat , det är jag fullt medveten om . Men just nu är hon pigg och mår bra , sen så tar vi en dag i taget . Och så tacksam är jag för varje dag jag får ha henne hos mig .

Valborg


Vår egen fina lilla egengjorda maj brasa ute på udden på Laxedets camping . 
Ja tänk att Liva fick hänga med ännu en valborgsmässoafton . Hennes elfte ! :)

Tiden var inte inne

Förra veckan ..den var  hemsk . Jag hade ju sett att Liva blev tröttare och tröttare sista typ två veckorna . Rast rundorna i koppel gick långsammare och långsammare , men när jag var med henne i skogen så var hon ganska som vanligt . Men i mitten av veckan kände jag bara att nu är det nåt , men kunde inte ta på vad . Men tänkte bara att nu är slutet nära och att Liva inte skulle hinna fylla tolv år . Men åt gjorde hon , inte med samma aptit , men dock så åt hon upp sin mat , vilket förbryllade mig lite . Bara att avvakta och se .. MEN så torsdag morgon så var hon ordentligt svullen ovanför ögat , vilket blev mer mer . Jag ringde till veterinären och fick tid på fredag eftermiddag . 
Torsdag kväll var hon riktigt hängig och fredag morgon ville hon inte äta sin mat , men skinka det åt hon .   Jag var så säker att jag inte skulle få med mig Liva hem , jag förberedde mig på det , så gott det nu går . Jag tog med mig den filt hon skulle få ha med sig , och min röda tshirt som jag hade på mig skulle hon oxå ha . Det var två dygn , med lite sömn och många många tårar . 

Kom in till veterinären med den inställningen att det var slutet för Liva, vilket även veterinären hörde och såg på mig . Hon började undersöka Liva , kände och lyssnade . 40 graders feber hade hon så inte underligt hon var orkeslös!  Hjärtrytmen lite oregelbunden men annars kändes allt bra . Veterinären funderade kring svullnaden , beslutade sig att raka bort lite hår för att se huden , efter det så bestämde hon sig för att punktera . Oj vad det kom ut illaluktande gegga ! Provet visa bakterier och vita blodkroppar . En varböld ! Liva fick lugnande för att dom skulle kunna spola ur den ordentligt , men hon var tvungen att sövas för det skulle gå att göra det . Det gjorde så ont för henne . 
Men hon klarade allt . Ordentlig böld var det , så veterinären trodde det kunde pågått en månad . Mest troligt har hon fått in nåt skräp eller det kan räcka med en rispa i huden som sedan har infekterat .Åtta dagars antibiotika fick hon och metacam ger jag ju redan .  Och med de orden av den fina veterinären att nu är det bara vänta och se .Men  jag fick med mig min Liva hem ❤❤. Omtumlande timmar , minst sagt . 

 
Fruktansvärt så hon såg ut ! Omisskännlig ! 



Jag var nära henne så mycket jag kunde och fick, ibland gick hon undan och lade sig en bit ifrån och då fick hon vara ifred . Men efter en stund så ville hon vara nära igen . Älskade Liva . 

Vänstra bilden hos veterinären , högra bilden är vi hemma . Dränage blev det  , och det kom ut mycket i åtminstone tre dagar , så det var ju bra . 
Redan på fredag kväll var det skillnad på henne , lite vinglig och trött såklart men piggare i blicken . Och på lördag ja då var det en annan hund . Glad och med i blicken , åt och tiggde vid matbordet  :) Och svullnaden hade gått ner massor , nu såg hon då åtminstone ut som en flat !