Sov gott Stina

 Åtta dagar har nu gått sedan finaste Stina fick somna in. Ett långt fantastiskt hundliv är slut , mamma och Dan-Olov har varit tvungen att ta farväl av sin ögonsten,sin underbara duktiga vackra Stina.
Det var jobbiga dagar när vi började se att slutet var nära och när det var slut. Jag har känt sådan sorg, rent av känt mig sjuk , hur har då inte mamma och Dan-Olov känt..Men Stina fick ett sådant värdigt fint slut, hon fick somna in hemma , och hon är begravd på jaktmarken där hon varje höst i så många år har jagat efter haren. Begravd bredvid King, och tillsammans med Kim. Så fint!

Hundhimmelen har fått ännu en vacker lysande stjärna, och Stina blev gammal ,fick leva ett fantastiskt liv, vara pigg och orka jaga haren även denna höst, men det hjälps inte ...det är ändå så jäkla sorgligt.

Du är saknad Stina 

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
 hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger hon iväg över det gröna gräset. Hennes ben bär henne fortare och fortare tills hon återförenas med den hon älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hennes huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...