Idag är det 34 år sedan du på ett sådant tragiskt och onödigt sätt var tvungen lämna oss. Saknaden och sorgen finns där alltid . Vagt många dagar men ibland så starkt , tunga stunder fortfarande fastän det gått så många år. .Jag önskar så jag fått chansen att lära känna dig. Att jag fått chansen att få en bättre minnesbild av min pappa. Att även jag under uppväxten fått säga ett av de finaste orden som finns ...pappa..
Stunderna med mamma fortsätter...Stunder där vi pratar om dig. Mamma ger mig svar på frågor och funderingar och hon berättar även om händelser och stunder om ert liv tillsammans , om ditt liv tillsammans med oss. Och det känns så fint att vi har dessa stunder.
Då jag vill tro det så säger jag.... Vi ses en dag pappa . Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar