Trots allt

Igår kväll fick Maya följa med när jag och Liva var och tränade. Det gick ganska så bra, det var när jag och Liva gick en bit ifrån som hon blev orolig och pipig, men det viktigaste, hon skällde inte och det är jag så glad över. Att hon skulle bli skällig är det vi varit mest orolig över, men det är hon inte. Inte mer än Liva, alltså det som är helt naturligt. Träningen med Liva gick bara bra. Vi gjorde två enkel vatten markeringar och ett litet fält i snårig terräng. Gunilla tränade Liva med kråka ,inga problem! Men när jag tog över kopplet gick det ju inte lika bra*ler*.Fick lite förklaringar varför det kunde vara så och vad jag ska tänka på i fortsatta träningen. Det är så kul att se att Liva är så duktig och förstår så snabbt vad hon ska göra trots att hon har den matte hon har.*ler*. Det största "felet" jag gör är att jag ger henne alldeleles för mycket beröm, säger hela tiden hur duktig hon är.Nu har hon blivit så duktig att beröm ska hon ha när hon verkligen förtjänar det. Jag har länge sagt att jag ska bli mer "tyst" under träning, men ni vet hur det är när man lagt tills sig vanor...dom är så svåra att bryta...